Ja. Dags att skrämma upp den här bloggen igen.
Hösten 2015 började Värmdö kommun att slakta LSS. Stora, omotiverade, neddragningar började. Människor fick avslag på insatser de haft länge. Ingenting hade ändrats, inte lagstiftning, det hade inte kommit några nya revolutionerande prejudikat, inte ens de kommunala riktlinjerna. Ingenting, förutom att en ny chef rekryterats…
Vi hade redan en “föräldraförening” i M:s skola – kommunens sär- och resursskola – men den var inte formaliserad. Så jag och flera andra kloka huvuden skärpte till oss och formade en “riktig” förening, med stadgar, styrelse, organisationsnummer och allt runtikring.
Vi har kapat åt oss en plats i kommunens “Rådet för funktionhinder” och vi har faktiskt lyckats påverka en del. Neddragningarna har inte bromsats, de pågår fortfarande, men vi har börjat få upp en dialog, vi har öppnat ögonen på åtminstone några politiker. Vi har fått till samverkan mellan föreningar och tjänstemen – som LSS 15:7 säger att man ska ha men som politikerna avslog (och återinförde efter min överklagan till Förvaltningsrätten).
Det återstår mycket jobb. Det är fortfarande inkompetens och härskartekniker som råder i förvaltningen, det är lagar som struntas i, prejudikat som viftas bort, handläggare som inte ens vet att det finns riktlinjer för handläggning från Socialstyrelsen. Beslut är copy-paste från andras ärenden, vilket är lätt att se när man som jag ser många beslut. Man skickar medvetet medborgare att landa mellan stolar mellan soc – LSS – skola. Och politiken vill för det mesta väl, men förmår inte styra sin förvaltning.
Så. Det kan säkert dyka upp ett och annat recept och en och annan fundering över livet runtikring, men det blir högst troligen fler LSS-inlägg här framöver.