Idag är det internationella Downs syndrom-dagen. Jag har postat en del på FB men tänkte ändå samla ihop mig lite här på bloggen.
Årets kampanj heter Lots of Socks och går ut på att man ska väcka uppmärksamhet genom sina strumpor. Olika strumpor, många strumpor, färgglada strumpor etc.
Jag tänker att om man ändå ska satsa, varför inte gå “all in”, så jag åkte på ett kundmöte och ett leverantörsmöte klädd så här (fast med kängor på fötterna också…):
Dagens outfit – WDSD
Mina barn hade också olika strumpor idag, även om M tyckte att det var rätt konstigt, och först försökte ta av sig en av strumporna för att ta på sig den matchande.
Jag fick ett par kommentarer på buss och tunnelbana, men mest blev det ett samtalsämne bland dem jag redan känner. Vackert så!
Förhoppningsvis var också några av de jag mötte redan “frälsta” och tittade lite extra därför, men de flesta tyckte nog att jag är lite konstig. Det gör mig inget…
En tjej i den föräldragrupp jag är med i på FB har samlat in bilder på “våra” barn och klippt ihop en film som är fantastisk att se. Den finns här: Underbara downs barn 2013
Jag fick ett tips av Helena: Dammi piu voce (ge mig mera röst, låt mig höras) är ett projekt startat av den italienska organisationen för barn och ungdomar med Downs syndrom. 50 ungdomar fick spela in en video att skicka till sin största idol i vilken dom ber kändisen spela in en video tillbaka. Jättemånga har fått svar. Till och med Sharon Stone har svarat!
http://dammipiuvoce.coordown.it/ Helt klart sevärt!
FN har haft en konferens om Downs syndrom idag, mer info om det finns här (på Svenska Downföreningens sida) och här (på FN:s sida).
Hursomhelst. Det sista jag skrev idag på FB blev ungefär detta:
Om nu någon fortfarande undrar över alla dessa strumpor jag har postat bilder på idag… Det är dessa barn och några till vi firar och uppmärksammar idag. Barnen och deras familjer och nätverk.
Det är omvärlden och dess syn på våra speciella barn som de flesta föräldrar i den föräldragruppen jag är med i uppfattar som det som är jobbigast att hantera när man får ett barn med Downs syndrom. Att behöva kämpa för att få det man enligt lag har rätt till, att behöva kämpa mot fördomar, att hela tiden behöva försvara, utbilda och informera omvärlden, inklusive handläggare på kommunen, FK och andra tjänstemän och inte minst vårdpersonal. Inte DS i sig. Det är tänkvärt.
Olika är bra. Oavsett om det skiljer i sexuell läggning, i hudfärg, i vilket land man är född, i vilket språk man helst talar eller i antal kromosomer, . Personer med olika kunskaper och styrkor bygger bättre grupper och samhällen, än personer som är likadana. Alla kan inte allt var och en för sig, men tillsammans är vi oslagbara. Om vi är olika.