M har varit sjuk nästan hela maj nu. Först en halsfluss = 10 dagars penicillin. Vab sisådär en vecka. Den kuren tog inte… sen en kur till ovanpå det, ny sort. 10 dagar till med penicillin. En veckas vab till. Emellan där hann L med en halsfluss också. Mer vab. Sista dagen på andra kuren blev M prickig över hela kroppen. Troligen en reaktion på alla baciller och all penicillin. Som tur var verkade han inte störas jättemycket av det, men en natt på Tavegyl blev det i allafall.
Förra helgen, bara några dagar efter att prickarna var borta, blev först M sen L förkylda. L toppade på över 39 graders feber men blev bättre ganska fort, men båda killarna var hemma måndag och tisdag. Proverna på måndagen visade aningens höjd sänka (M hade 21, L lägre), och inga tecken på vare sig halsfluss eller feber. Tisdag var det feberfria killar här hemma som i princip studsade mellan väggarna. Så. Dagis onsdag och torsdag, jobba som en iller.
Torsdag kväll, alltså då nu i torsdags, fick M feber igen. Iväg och ta nya prover på fredagen, sänkan på 25, inga tecken på halsfluss men ett rosa öra. Avvakta till mitten på denna vecka var rådet. Men – i fredags fick vi inte tid där M brukar gå utan testade en nystartad vårdcentral härute. Vi var väl inte superimponerade om man säger så…
Efter sådär 38 grader på kvällarna fredag-lördag, över 39 söndag och måndag kväll ringde jag imorse till Nacka Barnläkarmottagning – som vi gillar skarpt. Favoritsyrran svarade i telefon och vi kunde ha en vettig dialog om läget. Båda killarna har gått där sen dom föddes och det är så bra, så bra, så bra. Vi fick komma direkt, till samma läkare vi träffat några gånger i rad nu. Öroninflammation. Buktande trumhinna, supertydligt.
Men, nu har vi en plan. För att undvika ännu mer pencillin som ju sätter ner immunförsvaret, och för att undvika resistenta infektioner, ska vi köra alvedon, ipren och avsvällande nässprej på ett schema ett par dagar. Har det inte lagt sig på torsdag morgon får vi överväga penicillin i alla fall. Ännu en sort…
Men hon är bra den där doktorn. Man kan diskutera med henne och hon tar hänsyn till vad vi föräldrar tycker, åtminstone till en rimlig gräns. Riktlinjerna för behandling är förstås viktigast, och hennes egen bedömning av läget. Att vi ska orka med är en parameter som tas med i kalkylen i rimlig mängd, att M ska slippa komplikationer tas med, och hans DS-diagnos och allt vad det innebär är förstås med. Det är så skönt att ha med proffs att göra.
Vill man grotta ner sig i ämnet antibiotika kan man göra det t ex här: Ny penicillinvarning och en artikelserie i DN.
Så. Nu ska vab-morsan skriva ett medicinschema, fixa lunch och sen försöka göra nån nytta, kanske i hemmet. M kanske vill hjälpa till, vem vet!? Imorgon är det min tur att jobba lite!