Upp och ner går det

Igår var en bra dag, men barn på dagis, M som sa mamma och sånt.

Idag var en inte lika bra dag, men det började bra, vackert så! Glada och pigga barn som faktiskt inte alls gnällde över att gå till dagis, i vanliga fall är det mycket Nääääää och Vill inte och sånt. Slagsmålen när M ska borsta tänderna är värre än vanligt sådana morgnar. Men alltså inte i morse.

E är förkyld och fick ligga kvar i sängen så jag körde hela morgonracet själv, nåt som brukar vara rätt deprimerande och jättejobbigt, men inte idag.

Så kommer jag hem och känner att idag är en te-dag, börjar känna av halsen själv. Framåt lunch är det feber, igen. Inte mycket, 37,7, men tredje gången på ett par veckor… Fortsatte rensa mina högar – det kommer fler, troligen lååååååååånga, inlägg om det senare… glömde äta lunch så framåt två undrade E om jag redan hade ätit, det hade jag ju inte så då slängde jag ihop en omelett på lite rester. Vid 3-snåret åkte jag iväg till närmsta köpcentrum för schampo-köp och veckohandlingen – matsedeln och handlalistan har jag fixat idag också! – och sen hämta barnen på vägen hem.

De kommer springandes och är jätteglada när man kommer! Roligt. Med ett barn på varje höft försöker jag prata lite med Elin, nygamla resursen. Ny för oss förutom några fredagar förra terminen men då pratade vi inte så mycket… Hon undrade om jag körde Boardmaker hemma, för hon tänkte försöka få köpa in det till förskolan! Hejja och hurra, det här lovar gott! Hon vill göra veckoscheman och lite annat smått och gott! Perfekt, jag lobbade genast in att Karlstadmodellens (tror jag det är? Kerstin hjälp mig…) veckodagsfärger borde användas, jag funderar på att kanske introducera Idagboken så småningom och den har ju dom färgerna. Bra med konsekvens ju. Hon var inte alls neg till det, trevligt trevligt.

Under tiden har armarna blivit spaghetti, de är oerhört tunga nu, så barnen har fått gå ner och springa iväg. När jag vill gå vill inte dom gå hem längre. Lite övertalning och film-mutning går det ändå att få in dom i bilen.

När vi kommer hem blir det minikaos och närmast slagsmål om vilken film det ska tittas på. Ika2 (L) eller Pingu (M). Diddjjjuuuu säger M. Näääää Ika2 säger L. Nääääääää Diddjjuuu säger M. och så håller dom på, i evigheter tror jag om man inte stoppar dom, eller M tar stryptag på L och L börjar gråta. Jag lyckas medla fram Mamma Mu istället och dom är hyfsat överens. Det går lite upp och ner, men dom är oerhört trötta, det märks.

När jag väl lyckats få fram middagen på bordet har dom inget blodsocker kvar och är toktrötta. Jag har inte heller så värst mycket ork och blodsocker, alltså blir det ännu värre kaos. M ska absolut inte äta och sprattlar som en jag vet inte vad, sked och haklapp åker i golvet, tallriken nästan också, den fångar jag halvvägs över bordskanten. L käkar 2 skedar ris och hävdar sen att han är färdig. Det slutar med att L äter lite sittandes i E:s knä, medan jag knallar runt i huset med M och tittar på saker för att lugna ner lite. Sen käkar E och jag medan barnen springer runt, sen äter M glatt och utan bråk i E:s knä – jo den är jag rätt avis på, han kan, men inte jag – och L käkar några skedar ris till i mitt knä, stirfry:en som jag kokat ihop vägrar han ens smaka på. Uppskattad känner man sig inte då. E ser helt mör ut, han är ganska dålig och ändå matar han två killar i knät. Men det är jag tacksam för, jag blir helt nojjig när dom inte äter, men jag vet ju egentligen att de tar igen det sen, och de får ju välling också…

Sen blir det mer Pingu en stund och välling och pyjamas och sova innan kl. 8, för så här kan vi inte ha det imorgon. Men det kanske är så att de måste sova tidigare nu, före sommaren sov de ju middag när de gick på småbarn, och det gör de inte nu så det kanske behövs mer sömn på natten. Hemma på sommarlovet kör vi ju inte alls lika hårt och intensivt som det blir på förskolan…

På en av L:s pottabesök sitter han och kikar bort mot TV:n – med dörren öppen så ser man den – och kollar på Pingu samtidigt. Jag funderade väl på nåt annat för plötsligt hör man en oerhört korrekt och välformulerad kille: “Mamma du får inte stå i vägen för TV:n, jag ser inte Pingu då!” Undrar var han fått det ifrån 😉

Jaja, det blir lite mycket dagbok istället för en välformulerad blogg just nu. Det tar ett tag att hitta formerna för det här! Men svärmor blir väl glad hursomhelst?