Inlägg 200. Hur kan man lyckas må dåligt av att vara nöjd?

Sitter och hänger i DS-gruppen på FB. Som så ofta annars. Läser inlägg om barn som inte får det stöd de behöver på förskolan, låååångt därifrån. Läser frågor från föräldrar som efterlyser bra barnläkare med DS-erfarenhet med ljus och lykta. Läser trådar om barn som blir felbehandlade på sjukhusen – vissa skulle kunna klassas som misshandlade – gång på gång av vården och blir mörkrädd…

Själv är jag nöjd.
Vi har haft vad jag tycker verkar som en av landets absolut bästa förskolor till M (och L förstås men ändå). Full inkludering, specialpedagog som resurs och flera andra underbara engagerade pedagoger och personal, till och med inklusive kocken i köket. I princip alla tecknar, och de flesta har kunnat ta ett träningspass om det har behövts.
Vi har haft den bästa barnläkaren man kan tänka sig, och nu hittat en ny sådan efter något års “bara bra”. Vården har vi tack och lov inte behövt så många avancerade insatser från, mängder med antibiotika men bara en inläggning hittills, och i det stora hela har det mesta funkat bra.
M har varit med i en forskningsstudie på Universitetet där vi föräldrar fått en dragning om hur man bäst stödjer kommunikation/interaktion mellan “olika” barn. Vi har (till slut) en superlogoped, äntligen fått en fantastisk specialpedagog på hab, en psykolog som är jättebra, en sjukgymnast som är underbar men tyvärr (? eller inte kanske, men ändå) inte behövs så ofta längre.

Den här veckan har vi varit på föräldramöte i M:s skola. Allt är nytt och lite annorlunda, men oj vilken kompetens, vilket engagemang och vilket upplägg.

Såklart finns det alltid småsaker att skruva på, och lite grus i maskineriet då och då, någon knäppgök här och där. Visst finns det en hel del saker som är tunga, jobbiga och framförallt tids- och ork-krävande i detta DS-liv. Men när man jämför – jäklar vilka räkmackor vi surfar på.

Och då klarar jag inte av att landa i denna nöjdhet och må bra av den en stund. Nej, jag funderar över hur jag kan hjälpa alla andra, samtidigt som jag själv söker hjälp från kommunen för att orka vårt liv… Jag blir arg över hur folk blir behandlade, och får på nåt konstigt sätt dåligt samvete för att vi har det såpass bra som vi har det.

Jag måste nog helt enkelt jobba lite på mina tankemönster, och försöka bli bättre på att carpa några diems.

Kanske ska jag vara nöjd över att ha nått upp till 200 inlägg, gå och ta en macka och gå och sova? Ja, det ska jag nog.

Posted in Allmänt | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Förra veckan…

…hade L två studiedagar. En av dem åkte vi till stan och klarade av årets tandläkarbesök. Vi passade förstås på att fika, vi hälsade på pappa på jobbet och vi åt lunch på Mackedonken. De har inte mat som funkar till M där så det blir inte så ofta i vår familj. Då blir det extra lyxigt när det händer! Testade en ny collage-app I mobilen med bilder från vårt äventyr!

image

Posted in Allmänt | Tagged | Leave a comment

Ont i kroppen pga cykling!

Idag hade vi en slö familjedag. Vi tog det lugnt på förmiddagen, barnen vaknade 8! Heja och hurra!
Efter lunch packade vi in cyklar och fotbollar i bakluckan och drog iväg till en fotbollsplan en bit bort. Tanken var att L skulle lära sig cykla på sin nya cykel, och så tog vi med fotbollar och springcykel till M för att roa honom så länge.

Först tog jag en vända med L, först över fotbollsplan som var lite småtrög att cykla på, och betydligt buckligare än vad vi föräldrar räknat med. Sen en sväng på gångvägen bredvid, det gick bättre. För L i alla fall 🙂 jag höll knappt i handtaget, bara puttade lite när det lutade FÖR mycket. Jag var helt slut när vi äntligen kom tillbaka till pappan och M, hade glömt Bricanylen hemma dumt nog så jag flåsade ordentligt, men idag kom jag i alla fall ihåg sportbh, som jag glömde sist.

Sen lite saft, lite fotboll, så en vända med pappan. Då cyklade han helt själv en bit på gångvägen om jag förstått rapporterna rätt. Jag och M tog en sväng i skogen under tiden, M skulle gå till bilen och åka hem sa han.

Mer saft, mer fotboll *puh* och sen var det min tur igen. Efter turen bort över fotbollsplanen till gångvägen fick vi stanna lite för att inte skrämma ihjäl ett par pensionärer på promenad, sen gick det lite fort i en nedförsbacke men det klarade L av galant! En bit till, vända och så tillbaka. Då cyklade han utan några hjälpinsatser, även om jag mest för syns skull hade handen precis vid handtaget hela tiden. När vi väl var på fotbollsplanen ropade jag till L: Nu släpper jag! Jaaa! sa han. Jag släppte och med lite röstpepp – Fortare! Titta vart du ska! Kolla FRAMÅT! – cyklade han snett över hela fotbollsplanen bort till pappa! Lycka!

Nu ska han bara lära sig att starta och stanna själv också 🙂

Den oerhört stolta mamman har nu ont i ena knät och musklerna i lår och rumpa vill inte riktigt vara med. Men DET kan jag lätt leva med med dessa resultat!

Posted in Allmänt | Tagged , | Leave a comment

Vad kommuner gör som kommuner inte borde göra…

Nu är Örebro kommun igång igen. Förut var det tvillingarna Gösta och Ernst som syntes i media, nu är det författaren Sören Olssons familj som råkat ut för dem. Det verkar som att Örebro kommun har satt i system att avslå alla ansökningar om hjälp, jag antar att det ligger ekonomiska skäl bakom. Jag tycker att det är oerhört fegt av handläggare och beslutsfattare, att inte stå upp för enskilda familjer, och att välja att lyda chefen framför att följa lagen. Jag tycker att det är svagt av politikerna att blunda för denna verklighet, det helvete den personal de är ansvariga för driver in familjer i. Om alla familjer orkade överklaga skulle det kosta mer för kommunen att avslå än att ge den hjälp familjen har rätt till (förutsatt att de har rätt till den förstås), men de räknar förstås kallt med att det stora flertalet tiger still och skäms. Illa.

När ska dessa myndigheter (kommuner, försäkringskassan mfl) förstå att man inte söker om hjälp i första taget? Att det tar emot att beskriva sin vardag i detalj för en främling, få sina tillkortakommanden dokumenterat och ett kvitto på att man inte kan ta hand om familjen själv, det som är en förälders jobb och ansvar? Skulle du vilja ha en tant med stoppur i handen hemma som tar tid på hur länge du – eller ditt barn – sitter och skiter? Hur lång tid det tar att skära upp korven på tallriken i bitar? Nä. Just det.

Skrämmande, och tyvärr sprider sig detta som ett virus bland kommunerna…
Läs, och fundera på hur det ser ut i din kommun. Är det likadant, läs gärna på ordentligt om personerna du röstar på i nästa kommunal- och landstingsval, färg verkar inte riktigt vara viktigt längre..

http://www.foraldrakraft.se/articles/s%C3%B6ren-olsson/om-att-inte-f%C3%A5-den-hj%C3%A4lp-man-beh%C3%B6ver#.UC4RA-WOxBG.facebook

Posted in Allmänt, Läs/lyssna-tips | Tagged , , , | Leave a comment

Plus.

Den här sommaren visar vågen på plus. Jag väger mer nu än innan semestern. Det kan man ju tro är dåligt, eller inte så konstigt för det är väl det vanliga bland folket, men icke så!
De senaste 4-5 åren har jag gått ner sisådär ett kilo per semestervecka, så det var det väntade, för mig. Anledningen till det är förstås att jag till vardags har ett kontorsjobb och alltså sitter still för mycket, och att jag på semestern tidigare jagat och burit barn. Mycket.
I år är det som sagt plus. Har inte ens kollat hur mycket, men det känns på kläderna. Och då har vi ändå varit i fjällen på äventyr.
Detta beror, tror jag, på att M har lugnat sig lite med äventyren. Om det är tillfälligt eller inte återstår att se, han går inte att lita på, men jag försöker göra som han och glädjas i nuet.
Jag tar alltså viktuppgången med både glädje och ro, för att få sitta still några minuter trots att barnen är ute är värt några kilo. Nästa sommar kanske man kan läsa en bok?
Kanske ska fundera på att dra ner på energiintaget tills dess…

Posted in Allmänt | Tagged , , | 1 Comment

Mysfredag

M var ledig idag. L hade inskolning på fritids. E jobbade, så M och jag har umgåtts själva idag. Vi har hoppat studsmatta, spelat Lego Star Wars på Playstation, ätit pasta och korv och gosat. M har fått bestämma lite själv, mysigt!
Det har varit kanonväder här idag så strax efter tvåtiden packade jag ihop badkläder och picknick, vi handlade lite, hämtade L och åkte till favoritbadet. Det blåste uppenbarligen åt fel håll så hela viken var full av alger och sjögräs. Vi gick i till knäna, sen hördes åskan och L undrade om man inte kan dö av blixten… Upp ur badet, äta lite snabbt mellis, packa fortare än kvickt och tillbaka till bilen.
När vi packade ur bilen hemma föll några försiktiga droppar, och nu regnar det. Tvätten ute glömde jag ta in, men annars gick det rätt bra. Hoppas vi kan bada lite imorgon istället.

Posted in Allmänt | Tagged | Leave a comment

Lästips – om Jesper i Kronjuvelerna

”Jesper är alltid så närvarande i stunden” – DN.SE.

Posted in Läs/lyssna-tips | Tagged , , | Leave a comment

Fosterdiagnostik – oerhört svårt

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Men så är ju författaren till detta inlägg en språkekvilibrist, vad han än hävdar själv.

Heja Abbe.: Svar tjugofyra..

Posted in Läs/lyssna-tips | Tagged , | Leave a comment

Sommaraktiviteter, skolval och skolstart

Så. Nu har barnen börjat fritids. De började förra måndagen och det går verkligen jättebra. Båda verkar trivas, särskilt M som på morgonen i hallen står och säger “skolan, skolan”, springer ner till bilen och sen har han full koll på var han ska, hojtar om vart jag ska köra och sånt 🙂 L är mer cool men verkar också trivas bra.

L har inskolning i skolan igår och idag, med fröken, och samling och alla klasskompisar. Imorgon är det bara fritids och på måndag börjar det “på riktigt” med upprop och hela baletten. M:s skola börjar också på måndag, hans inskolening är lite mer flytande eftersom skola och fritids gränser är lite mer luddiga, åtminstone för mig, i hans skola i början.

Vi har valt “vanliga” skolan, den kommunala här i närheten till L. Det är nära M:s skola = praktiskt, och nästan alla kompisar från förskolan börjar där. Jag tänker att den sociala biten får vara viktigast nu de första åren, och så får vi se hur det går och utvärdera löpande. Funkar det inte, då byter vi.
Förra veckan kom en fritidsfröken (får man säga så? Vet inte riktigt vad hon är… personal?  pedagog? Utbildningen står ju inte direkt i pannan på dem…) och tog emot L på morgonen, och sa “Kom nu L, vi ska fuska lite och börja kika lite på ALFABETET idag! Alfabetssången från Fem myror… var igång på en tv i samlingsrummet… Kan jag redan, sa L. Åååh, sa fröken, men då kanske du kan lära dig den här alfabetssången? Kan jag också redan, sa L. Jag ser framför mig att det kommer att låta så ett par år framöver. Hoppas han inte tröttnar och tycker att det är tråkigt bara.

Den här sommaren har L förutom att dansa mer eller mindre hela tiden även passat på att lära sig en hel del  mer engelska, och alla Europas länder och flaggor. Han skriver långa listor på länderna, både på svenska och engelska, och så klipper han ut dem. Han skriver ut kartor och flaggor, det klipps och pysslas. Eurovision Song Contest och OS är troligen de främsta inspirationskällorna, och så har Bolibompa ett superbra spel (nä, inte spel… grej? datoraktivitet?) från Vi i femman, från Makro till Mikro, kolla här: http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?a=1454550
Nu håller han enligt egen utsago “på med Amerika och Asien”. På köpet har jag och pappan varit tvungna att plugga på lite geografi också, många europeiska länder fanns ju inte när vi gick i skolan…

M har hakat på och kan ca 15-20 koreografier, och han kan lägga sisådär 1o europeiska flaggor på rätt länder. Finland och Ryssland är hans favoriter. Så fort M ser nåt blått och vitt just nu säger han glatt “Sinnlann!”. Aningens diskriminerande mot t ex greker och italienare i OS men jag är ändå rätt stolt faktiskt.  Några låtar på engelska kan han också sjunga, eller ja, vet man vad det är barnen brukar sjunga kan man lista ut vad det är. Annars inte…

M börjar i särskolan. Vi funderade en del, var på besök lite här och där, men beslutet var inte svårt. Här där vi bor är särskolan jättefin och har fantastiska lokaler. Rektorn är trevlig, tillmötesgående och en problemlösare, hon verkar verkligen jättebra tycker jag. Personalen verkar trivas och än så länge är vi jättenöjda med de vi träffat. I skolan L går har flera barn med DS börjat tidigare, och det har inte funkat särskilt bra alls, enligt vad vi hört. En tjej vi vet gick flera år, men de föräldrarna fick kämpa jättemycket och lägga massor med tid, ork och kraft på det. Ett par killar började, men bytte till särskolan efter mindre än en termin. Vår kommun satsar helt enkelt på särskolan men inte inkludering, och det kan jag skriva långa böcker om hur fel det är, men det hjälper ju inte M nu tyvärr. Alltså var valet lätt, för M:s skull, men lite jobbigt har det varit att ge upp tanken jag haft sedan han föddes – han ska minsann gå i vanlig skola…

För att ändå åtminstone lite grann behålla den fantastiska inkludering vi har haft på förskolan killarna gått har vi satt upp ett par möten med L:s rektor och M:s rektor, och fått igenom att M och hans klasskompisar ska äta mellis i “stora skolan” varje dag, och stanna kvar på fritids ett par timmar tre dagar i veckan. De övriga två dagarna har de så bra aktiviteter på särskolefritids, så då väljer vi dem.
Vi börjar så, och ser hur det går. Jag hoppas förstås att “stora skolan” ska se fördelarna och vinsterna med detta, och att även barnen i grundskolan ska vilja komma till särskolan då och då.

Posted in Allmänt | Tagged , , , | Leave a comment

Vad det är jag är så rädd för…

Som jag skrev igår är ju M ett vad man brukar kalla “rymmarbarn” men som jag hellre kallar det ett äventyrligt upptäckarbarn. Han vill gärna dra iväg enligt sitt eget huvud och göra saker han tycker är kul.

Jag är så oerhört rädd att han ska försvinna, att han ska lyckas ta sig själv, utan att någon reagerar, ända bort till stora vägen och ve och fasa – ut på den. Han hittar överallt där han har varit förut, det är inget fel på lokalsinnet, så han skulle lätt ge sig på att gå till förskolan, eller skolan om han ville det. Han vet att man står still vid vägkanten när det kommer en bil, men det är inte alltid han vill göra det. Han vet att man väntar på grön gubbe vid övergångsstället, men det är ju så förtvivlans tråkigt att vänta.

Nu har en med M jämnårig kille som jag följer på internet gjort just det, dragit ifrån sin pappa och bestämt sig för att åka lite buss. Det slutade tack och lov väl, men vilken skräck…

Så, kära familj och vänner. DETTA är varför man inte ska lämna M obevakad. Hur bra det än går just i stunden. Helt plötsligt får killen en bra idé…

http://christinamolin.wordpress.com/2012/08/12/real-emergency-1/

Posted in Allmänt | Tagged , | Leave a comment