Kak-present

Jag gjorde Cookies in a Jar som sommarpresent till läraren och assistenterna i M:s klass. Tranbär/vit choklad/havrekakor blev det den här gången. De blev riktigt snygga tycker jag själv i alla fall!

Bild på "kakor i burk"

Eftersom det kommit in önskemål om receptet kommer det här 🙂 Det är ett amerikanskt recept i original som jag översatt och anpassat lite grann. Enklast är det om man har ett 1/2-cup-mått. Eftersom jag har ett sånt har jag inte justerat mängderna, och detta är en rak översättning med hjälp av en konverteringsapp.

Lager 1 – 1,4 dl (1/2 cup + 2 tblsp) vanligt vetemjöl
Lager 2 – 1,1 dl (1/2 cup) havregryn
Lager 3 – 1,1 dl vetemjöl special blandat med 1/2 tsk bakpulver, 1/2 tsk salt och 1/2 tsk ekologiskt vaniljpulver
Lager 4 – 0,7 dl (1/3 cup) farinsocker
Lager 5 – 0,7 dl rörsocker strö
Lager 6 – 1,1 dl torkade tranbär
Lager 7 – 1,1 dl vit choklad (hackad eller små “knappar”)
Lager 8 – 1,1 dl hackad mandel (funkar enligt uppgift även med valnötter eller pecan – det har jag inte testat eftersom jag inte tål det själv…)

Jag packade lagren med trägrejen som hör till min KitchenAid-kvarn, grundreceptet rekommenderar potatismosaren, men den gick inte ner i mina burkar… det viktiga är att packa varje lager ordentligt, och de lager man vill visa upp lite extra, t ex de med mer färg, kan man packa tunt i mitten och tjockare på kanterna, det blir lite snyggare så.
Jag använde 1-litersburkar med patentlock men det går ju bra med vilken enlitersburk som helst. Sen pysslade jag ihop en tag med en sommarhälsning, och en med instruktionerna och ingredienserna på baksidan.

Sen är burken färdig att ges bort. Den som sedan ska baka rör 100 g smör mjukt och blandar i ett ägg, och efter det ska innehållet i burken ner. Gräddas i 175 grader, 8-10 minuter, och kakorna ska helst svalna på galler.

Posted in Allmänt, Recept och mat | Tagged , , | Leave a comment

På fredag smäller det…

På fredag är det Internationella Downs syndrom-dagen, World Downs Syndrome day, WDSD. Det är samma tema i år som förra året, dvs udda sockar = olika strumpor. Jag körde hårt förra året med ett rosa ben och ett blått ben, och turligt nog hade jag ärenden till stan den dagen, det passade ju bra! Jag fick ett par frågor på tunnelbanan till och med! Kul.

Hursomhelst, en av mina “nätvänner” Anna Ökvist har ritat en superfin plansch som jag har hjälpt till att sprida på Facebook, och många har lämnat den till skolor och förskolor i hela landet. Det är oerhört kul att se bilden spridas, och inget av mina andra inlägg har någonsin spridits så mycket förut! Här kan man läsa direkt på Annas blogg om hur den sprids.  Originalet finns också där att tanka ner för den som vill.

Hursomhelst, affischen är gjord i A4 medan många sociala medier nuförtiden kräver kvadratiska bilder, så jag har klippt och klistrat med Annas goda minne och fixat två varianter i två format (jpg och png).

Håll tillgodo och sprid dem gärna! Skriver du något till bilderna på FB, instagram, twitter etc får du gärna använda hashtaggarna #rockadinasockar och #wdsd2014.bara-udda-sockar-high-square

 

 

 

bara-udda-sockar-high-square

 

 

 

 

bär-udda-sockor-21-3-ds-högupplöst kvadrat

 

 

 

 

 

bär-udda-sockor-21-3-ds-högupplöst kvadrat

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Glutenfri rulltårta

Jag gjorde en glutenfri rulltårta igår. Våra gäster var såna där riktiga drömgäster som är hur trevliga som helst, och dessutom har en bäbis med sig som man kan gosa med! Underbart. Men – de har en del allergier och sånt som gör att matlagningen blir lite åt det mer kluriga hållet. Men klurigt är roligt!

Jag ville ha full kontroll på ingredienser eftersom det ingår några lite för mig udda saker i allergilistan, och jag litar ICKE på E-nummer då… Så det blev till att fixa från grunden.

Jag hade det här receptet som idéskiss:
http://www.alltommat.se/recept/Dromtarta-520

Jag satte ugnen på 200 grader, sen tog jag fram:

3 ägg
1 dl rörsocker strö
1 dl potatismjöl
1 dl kokosmjöl
1 tsk bakpulver

Sen vispade jag ägg och socker pösigt (i köksmaskinen), och blandade resten i en skål.
Jag rörde ner torrvarorna i smeten försiktigt (fortfarande köksmaskinen).
Jag vek upp kanter på ett bakplåtspapper till en bra storlek och la detta i en långpanna, sen hällde jag ner smeten i min nyvikta form. In i ugnen på varmluft i ca 8 minuter.

Under tiden strödde jag mer rörströ på ett nytt bakplåtspapper som jag hade lagt på bänken. Så fort kakan var färdig stjälpte jag upp den på mitt sockrade papper, rev bort min fina nyvikta form – rakt ner i soporna -, bredde på sylt (läs om den längre ner) och rullade ihop till en rulltårta.

Denna serverades som efterrätt, i skivor på assietter med vispad grädde, vaniljglass och extra sylt vid sidan av. Det blev rätt bra tycker jag själv! Jag har inte fått riktigt kläm på kokosmjölet ännu, men det tar sig!

Sylten ja. Jo, den hade jag kokat tidigare på dagen. Det blev ett par deciliter jordgubbar över från frosseriet dagen innan. Jag gick ut i mitt igenväxta trädgårdsland och rev åt mig 5-6 rabarberstjälkar, och finhackade dem.
Jag delade jordgubbarna, blandade med rabarbern och ett par nävar rörströ och kokade upp. Godaste sylten! Men den blir inte så väldans hållbar utan skumning, alldeles för lite socker och inget natriumbensoat. Men den är så god så den går åt rätt fort, så då behövs det inte så mycket hållbarhet!

Posted in Uncategorized | Tagged , | 1 Comment

Nytt träningsmaterial – skriva bokstäver!

Jag har legat lite på latsidan med M:s träning. Det går så oerhört bra i skolan så just jobba-stunderna behövs inte på samma sätt längre. Det funkade ju på förskolan också, men där hade de inte lika många och lika intensiva träningspass, vilket också var helt rätt, men älskade ungen växer ju och klarar mer och mer.

Hemma har vi mer fokuserat på att använda språket, att få till dialoger och att få till fler ord på raken när det pratas. Det går också framåt. Lite dåligt samvete får jag när jag skriver “spelade Star Wars på tv-spelet” dag ut och dag in i dagboken, men det är ju då han pratar som mest – berättar vad som händer, beordrar brorsan eller vem som nu är med och spelar vad som ska göras osv. Det är ett samarbetsspel och då behövs dialogen, och eftersom Mattis är lite lat och bara gör det som måste göras är just såna spel kanonbra för att få igång pratet. Så jag har bestämt mig för att TV-spel är bra träning och försöker vara nöjd med det 🙂

Men nu hittade jag ett par roliga saker på nätet så nu har jag ordnat en skrivbok (i två ex, ett till stödfamiljshuset och ett att ha hemma) till M.

Skrivbok

Skrivbok i 2 exemplar

Jag hittade Alphabet och Number Tracing stenciles här:
http://printables.atozteacherstuff.com/2596/frog-number-and-letter-tracing/

Printable

Frog Uppercase Alphabet Tracing

Dessa skrev jag ut och hålade till ringbindning.

 

Sen tankade jag hem en “tracing”-font här:
http://www.fontspace.com/blue-vinyl/print-clearly

Med den skrev jag ihop ett par sidor med ord jag tänker att det kan vara kul att skriva, studsmatta och Star Wars och lite annat.

Fylla-i-bokstäver i boken

Lite innehåll

 

 

 

 

 

 
En framsida, en helt tom baksida, lite mer hål, en ringbindning och häpp, boken var färdig.

Det gick fort, jag kan bocka av ett dåligt samvete från listan för ett tag, och nu är det bara att se om det är roligt också.

När jag var klar med boken och skulle kopiera länkarna till det här inlägget hittade jag också det här: http://tools.atozteacherstuff.com/printable-handwriting-practice-worksheet-maker/
Funkar inte med åäö men det kanske inte alltid gör så mycket, de där prickarna är ju lätt att peta dit själv för hand efteråt om man vill.

 

Posted in Allmänt | Tagged , , , , , | Leave a comment

Mer om valfrihet och Tyresö kommun

Idag har jag varit på ett frukostmöte, en rätt ovanlig aktivitet för att vara jag. Morgnar är inte min bästa tid på dagen, och med barn som ska få kläder, frukost och iväg och passa tider, sambo man ska samsas om duschen med osv brukar det inte riktigt gå så bra att komma iväg så tidigt som ett frukostmöte oftast kräver. Men, idag var det i Nacka, bara 20 minuter härifrån och ett oerhört intressant ämne så jag lyckades faktiskt pallra mig iväg!

Mötet var egentligen en företagspresentation av Peritos, som har en väldigt intressant affärsidé. De rekryterar funktionshindrade ungdomar till näringslivet. I första hand satsar de än så länge på de ungdomar som går ut särgymnasiet, vilket ju blir högintressant då min brorson tar studenten i vår! Jag ska ringa brorsan ikväll och kolla läget… Peritos har förstått att money talks, att om ett företag satsar pengar på någonting är det större chans att man också satsar tid och energi på att få investeringen att bli lönsam. Jag tror att det är helt rätt om man ska jobba mot näringslivet, särskilt lite större företag. Jag kom ifrån mötet med en oerhört positiv känsla, och jag hoppas att Peritos får ordentligt med luft under vingarna så att de når sina mål och att det när M går ut särgymnasiet om 13-14 år är en självklarhet med riktiga jobb för alla sorters ungdomar.

När jag kom hem för vidare jobb vid skrivbordet tyckte jag tydligen att det var viktigare att skura badrummet en stund först, så nu är det gjort sen satte jag mig och kollade igenom dagens flöden – mail, twitter, fb mm. Läser att Fredrik Federley idag skrivit en krönika i DT om Miriam, som jag bloggade om för ett tag sen. Han vill gärna skapa en Lex Miriam för att detta inte ska ske igen. Jag vet inte riktigt om jag håller med honom, vad denna Lex Miriam skulle innebära – ordet “valfrihet” implementeras ju enligt mig något konstigt både här och där – men att något behöver göras är ju uppenbart, och därför tycker jag definitivt att det han skriver är bra!

Ur mitt perspektiv är kommunen som självstyrande enhet i många fall alldeles för liten.
I Miriams fall handlar hennes behov om att ha ett jobb, en daglig verksamhet, som passar henne men som inte erbjuds i hennes kommun. Många jag har kontakt med sitter i ungefär  samma situation vad gäller skola. Den skola som erbjuds i kommunen fungerar dåligt för just deras barn, men att välja en skola i en annan kommun är ogörligt eftersom man då inte får skolskjuts, fritids eller liknande. Sådant som behövs för att ha ett fungerande familje- och/eller yrkesliv. Skolpengen hänger inte alltid med i den utsträckning som behövs när man har behov av särskilt stöd heller – samma ekonomiska knasigheter som med daglig verksamhet alltså. Skolor är därför ganska restriktiva med att ta emot barn med särskilda behov från vissa kommuner. Jag har själv haft funderingar kring en skola i Nacka till sonen, men strök det rätt omgående i och med att vi då inte får skolskjuts. Visst, det skulle ju gå, men det skulle bli ett oerhört mycket värre pusslande än vad vi har idag.

Kommunerna ser alltså i många fall till sin egen ekonomi i första hand, till individen i nödfall, och bryr sig över huvud taget inte om vare sig familjen som är kommuninvånare eller samhällsekonomin i stort. DET är skrämmande.

Tyresö kommun hävdade ju tidigare att de är på väg att ändra sina riktlinjer – kolla mitt förra blogginlägg om Miriam – men det är väl så dags då. Hur dåligt ska Miriam behöva må innan dess?

Fredrik – du ville gärna ha kommentarer på ditt förslag! Min kommentar sammanfattas väl enklast med Ja, visst, men “valfrihet” behöver definieras, och det behövs en hel del annat för att lösa sysselsättningsfrågorna inom funktionshindervärlden också. Kan man dessutom göra något för att minska kommunernas suboptimering vore det väl alldeles utmärkt! Prata gärna t ex med Fredrik Hillelson och Lars Lööw på Peritos, det var väldigt inspirerande att lyssna på dem!

Oavsett detta så är jag väldigt, väldigt glad att du engagerar dig!

Posted in Allmänt | Tagged , , , | Leave a comment

21/3 – World Down’s Syndrome Day – Internationella Downs syndrom-dagen

Idag är det internationella Downs syndrom-dagen. Jag har postat en del på FB men tänkte ändå samla ihop mig lite här på bloggen.

Årets kampanj heter Lots of Socks och går ut på att man ska väcka uppmärksamhet genom sina strumpor. Olika strumpor, många strumpor, färgglada strumpor etc.

Jag tänker att om man ändå ska satsa, varför inte gå “all in”, så jag åkte på ett kundmöte och ett leverantörsmöte klädd så här (fast med kängor på fötterna också…):

Dagens outfit - WDSD

Dagens outfit – WDSD

Mina barn hade också olika strumpor idag, även om M tyckte att det var rätt konstigt, och först försökte ta av sig en av strumporna för att ta på sig den matchande.
Jag fick ett par kommentarer på buss och tunnelbana, men mest blev det ett samtalsämne bland dem jag redan känner. Vackert så!

Förhoppningsvis var också några av de jag mötte redan “frälsta” och tittade lite extra därför, men de flesta tyckte nog att jag är lite konstig. Det gör mig inget…

 

 

 

En tjej i den föräldragrupp jag är med i på FB har samlat in bilder på “våra” barn och klippt ihop en film som är fantastisk att se. Den finns här: Underbara downs barn 2013

Jag fick ett tips av Helena: Dammi piu voce (ge mig mera röst, låt mig höras) är ett projekt startat av den italienska organisationen för barn och ungdomar med Downs syndrom. 50 ungdomar fick spela in en video att skicka till sin största idol i vilken dom ber kändisen spela in en video tillbaka. Jättemånga har fått svar. Till och med Sharon Stone har svarat!
http://dammipiuvoce.coordown.it/ Helt klart sevärt!

FN har haft en konferens om Downs syndrom idag, mer info om det finns här (på Svenska Downföreningens sida) och här (på FN:s sida).

Hursomhelst. Det sista jag skrev idag på FB blev ungefär detta:

Om nu någon fortfarande undrar över alla dessa strumpor jag har postat bilder på idag… Det är dessa barn och några till vi firar och uppmärksammar idag. Barnen och deras familjer och nätverk.

Det är omvärlden och dess syn på våra speciella barn som de flesta föräldrar i den föräldragruppen jag är med i uppfattar som det som är jobbigast att hantera när man får ett barn med Downs syndrom. Att behöva kämpa för att få det man enligt lag har rätt till, att behöva kämpa mot fördomar, att hela tiden behöva försvara, utbilda och informera omvärlden, inklusive handläggare på kommunen, FK och andra tjänstemän och inte minst vårdpersonal. Inte DS i sig. Det är tänkvärt.

Olika är bra. Oavsett om det skiljer i sexuell läggning, i hudfärg, i vilket land man är född, i vilket språk man helst talar eller i antal kromosomer, . Personer med olika kunskaper och styrkor bygger bättre grupper och samhällen, än personer som är likadana. Alla kan inte allt var och en för sig, men tillsammans är vi oslagbara. Om vi är olika.

 

Posted in Allmänt, Läs/lyssna-tips | Tagged , | Leave a comment

Lästips om ekonomistyrning i vården – har den där att göra?

Undrar du också varför det helt plötsligt är jättelätt att ringa vårdcentralen, men att man bara får prata om en sak i taget med doktorn? Eller varför farmor får fler och fler mediciner men att hon aldrig ska sluta med nån? Eller varför köerna på akuten är vansinniga?

Vården i Sverige har infört teorierna kring  “New public management”, och det får konsekvenser. Frågan är väl om politikerna som vanligt (åtminstone i vår kommun, och jag misstänker att det är så på andra ställen också) har glömt att göra och/eller läsa konsekvensanalysen innan de bestämmer saker.

Läs den här artikelserien på DN som prisbelönta och oerhört läsvärda Maciej Zaremba har skrivit. 2 delar av 4 har kommit.
http://www.dn.se/Stories/stories-kultur/den-olonsamma-patienten

Posted in Läs/lyssna-tips, Uncategorized | Tagged , , , | Leave a comment

Om nåt viktigt och aktuellt.

En kompis postade en länk på FB. Den gick till en bloggpost som i sin enkelhet var väldigt konkret och läsvärd, om hur en alldeles vanlig tjej blir bemött i livet.

http://fragaugglan.se/om-att-anpassa-sig/

Det skulle kunna varit jag som skrev det mesta av det där. När jag var 20-25 och jobbade i fastighetsbranschen funkade det fint att få som jag ville bara genom att ha en kortare kjol på mig den dagen…. Jag vet en kille (man, cirka 45 då tror jag) som struntade i att be en jurist om hjälp i en förhandling (vi pratar en förhandling om ganska mycket stålars) just för att motpartens jurist var så snygg och han kunde ju inte riskera att inte få gå på det mötet.   Behöver jag säga att den förhandlingen gick rätt dåligt?

På nästa jobb var jag ensam tjej i gruppen, vi satt i kontorslandskap, och jag fick porrbilder i mailen då och då bara för att kollegorna ville se hur jag reagerade. Jag jobbade inte där särskilt länge. Inte bara därför, men definitivt var det en del i beslutet.

Så jag VET att sexism kostar företagen pengar, pga att människor fattar helt felaktiga beslut på konstiga grunder. Om inget annat funkar brukar det gamla uttrycket “money talks” funka, men kanske är detta inte tillräckligt uppenbart för företagsledare. Ännu.

Hursomhelst. Nu först börjar det bli bättre, 40+. Men jag får ändå “lilla gumman” vibbar var och varannan vecka. Konstigt det där.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Avlastningshelg

Vi har avlastningshelg den här helgen. Den andra hela helgen i vår “karriär” som funkisföräldrar. Vi började lite smått med ett dygn, och för en månad sen körde vi första hela helgen och nu alltså den andra.

Vi har fått en stödfamilj som verkligen är jättebra. M:s gamla resurs från förskolan, E, med man och son är det som fått den stora äran och glädjen att hänga med vår fantastiske son då och då. Det verkar som att de har roligt, och M själv verkar tycka att det är en jättebra idé att E hämtar honom i skolan. Efter förra helgen gick han och hämtade bilderna flera gånger, pekade och berättade vad han hade gjort, och sånt gör han inte ofta. Den här helgen är de ute på nya äventyr så han verkar ha det bra. Jag gillar verkligen tanken på att M får ge sig ut på lite egna äventyr, göra saker utan mamma och pappa så som brorsan gör, och att han får fler vuxna att känna sig trygg med. Man vet aldrig när det kan behövas.

Själva leker vi “Svensson”. Gör sånt som jag inbillar mig att “vanliga” människor gör. På förmiddagen idag röjde jag och L i pysselrummet, sorterade upp pysselgrejor som låg lite hux flux överallt, slängde grejor som inte används och gamla illaluktande sparade lergubbar, stoppade lego och pusselbitar i rätt lådor osv. Som alltid när man städar och röjer blir det rätt rörigt under tiden, högar med diverse lådor och prylar på golvet, glitter som åkte ut på golvet för att det låg i helt fel låda osv. Men det funkade ändå! Ingen som kom och “hjälpte till” och “städade” på sitt vis – vilket förstås har sin charm men ändå tar en hel del tid och energi. Ingen som distraherade och ville ha med L på diverse andra aktiviteter. Så vi röjde faktiskt ur hela hyllan, alla lådor. Bara det som är ovanpå kvar nu!
Efter lunch hämtade jag och L upp hans kompis och åkte till isbanan och åkte skridskor en stund. Sen tog vi en (av barnen önskad) sväng och kollade in en staty innan vi tog en gofika på Dellan och en sväng i klätterställningen utanför. Jag kunde helt och fullt fokusera på L och hans kompis utan att springa benen av mig efter en vilding, eller ha bundit upp pappa E eller bokat barnvakt en vecka i förväg, eller ens ringt grannen och tiggt barnvakt… Att kunna ha det lugnet, att kunna sitta och lyssna på vad de två små kompisarna sitter och diskuterar och funderar över när vi fikar är – vilsamt.

Sen skjutsade vi hem kompisen och åkte hem och åt middag. En middag utan att några barn bryter ihop av fnitterattacker så att de inte kan äta ordentligt, och utan att få en hel sång-, dans- och teaterföreställning efter maten. Lite tråkigare, lite vanligare (?).

Allt detta är underbart skönt och man får någon slags insikt i hur vi faktiskt har det till vardags jämfört med hur det borde vara att ha en eller kanske två normalstörda 7-åringar, och att det kanske inte är så konstigt att man är så slut i huvet ibland.

Men när jag skulle natta L efter att vi kollat på mellot, han sittandes i mitt knä under en filt så som han aldrig annars kan göra eftersom det är upptaget där, gick det inte lika bra längre. Att sjunga Vargsången när en säng är tom, det går bara inte. Vi har haft barnvakt förut, sovit på ett annat ställe än barnen förut, och det går jättebra även om jag saknar dem såklart. Men då har de varandra. Det ska ju vara två. De kom till oss samtidigt, de har alltid funnits här tillsammans. Då kom tårarna. Och de kommer nu också.

Fastän detta med avlastning och stödfamilj är nåt vi – jag – verkligen behöver, och jag har vetat och förstått det på det torra, intellektuella sättet rätt länge, så är det så oerhört, oerhört tungt att inse det så här på riktigt, i stunden, med känslorna och hjärtat. Missförstå mig rätt nu, jag vill verkligen ha denna stödfamilj, och denna avlastning.

Men det känns lite som att jag ger upp mitt barn. Jag skulle aldrig någonsin välja bort M.  Jag älskar verkligen hans extrakromosom, det som är “lite mer” med honom, att han är som han är, och han berikar mitt liv nåt oerhört. Samtidigt som det ju trots allt är aningens tungt i praktiken att ha en trotsig treåring med kommunikationsproblem, som han faktiskt beter sig som lite för ofta, många år i sträck och inte veta om och när just det tar slut. Men tanken på att det är en annan mamma som nattar honom ikväll för att jag inte orkar är så hemsk så det går inte att förstå.

Jag hoppas att detta kan nå fram till diverse handläggare på diverse myndigheter, och sätta någon form av tanke i hjärnbarken på dem, att de får en tankeställare som sitter i ett tag. När föräldrar som funkar hyfsat i vardagen, eller åtminstone verkar göra det, vilket jag ändå tycker att vi gör, ber om hjälp och då särskilt en sådan hjälp som delar upp och bryter upp familjen, då behövs den hjälpen antagligen mer än de här föräldrarna säger och antagligen själva förstår. För det här med avlastning är nyttigt och bra på väldigt många sätt, och på nåt konstigt sätt nödvändigt, men det är inte roligt att det behövs. Alls.

Posted in Allmänt | Tagged , , | 1 Comment

Samma blogg med ny adress

Jag har fått för mig att jag inte ska hänga på wordpress.com längre, utan husera här, på egen domän  istället. Feg som jag är så kör jag på samma tema, bilder etc som tidigare. Så länge i alla fall.

Hojta gärna till om du ser något konstigt!

Posted in Allmänt | Tagged | Leave a comment