Om att flytta barn med autism

Förra veckan var det dags igen. På lördagen fick jag ett mess av en orolig förälder, på söndagen började jag läsa in mig, vad är det egentligen som är på gång?

För sakens skull behöver vi backa i tiden. Kullsvedsskolan, där jag då alltså är ordförande i föräldraföreningen, är en kommunal skola med ett litet sammanhang och som i nuläget har ca 70 elever. Skolan har barn som läser i särskolan, både ämnen och ämnesområden, och barn som läser enligt grundskolans plan. Ett mycket bra exempel på integrering och inkludering, dock inte av barn utan diagnoser tyvärr… Kunnig personal (även om det förstås är mycket individberoende som överallt annars) och relativt sett en hög personaltäthet.

Inför läsåret 2019/2020 skulle kommunen helt plötsligt flytta en av resursklasserna – språkklass lågstadium – till en “vanlig” grundskola. Motiveringen var att dessa barn behöver inkluderas med vanliga barn istället för barn i särskolan. På ett sätt förstår jag den vackra tanken, men jag som förälder till ett barn i särskolan kan ju undra lite vad det är för fel på mitt barn som inte får inkluderas alls… Men läs gärna vidare innan du hoppar i taket av just denna tanke.

Vi i föräldraföreningen fångade upp dessa planer genom att helt enkelt följa de handlingar som publiceras inför nämndmöten. Det är ju ganska konstigt att som föräldraförening behöva informera både personal i skolan och föräldrar om en så här pass stor förändring, men vad ska man göra när man har viktig information som inte kommer fram på något bättre sätt?

Det blev en ganska stormig tid, med en hel del möten och till slut flyttade klassen till en annan skola. Det har blivit ganska bra, men de rapporter jag får säger att det kompetenstapp och det kollegiala lärandet och samarbetet som finns på Kullsvedsskolan inte alls mötts upp av den nya skolan. Det saknas helt enkelt en hel del kompetens i de språkklasser som nu finns utspridda i kommunen. Jag tror säkert att den personal som finns gör sitt allra yttersta, men klasserna verkar inte få de resurser som behövs.

I allt det där lovade dåvarande ordföranden för Utbildningsnämnden att i kommande planer för eventuella förändringar av den här sorten skulle personal, berörda föräldrar och intresseföreningar bli kontaktade och vara involverade tidigt i processen, för att säkra upp att barnens väl och ve tas tillvara.

Sedan dess har det varit val, en ny person är ordförande i Utbildningsnämnden, en ny högsta chef är tillsatt och minnet i kommunhuset är som vanligt väldigt kort.

Det visade sig att på nämndens bord låg nu ett beslut om att flytta de tre grundskoleklasserna med autismfokus som finns i Kullsvedsskolan, och det redan till hösten.
Klasserna skulle flyttas till en skola som inte är fysiskt anpassad, vars rektor senast till detta läsår sökte externa platser för elever med NPF-diagnoser pga att de inte hade vare sig fysisk miljö eller kompetens nog att tillgodose behoven. Inga analyser fanns i beslutsunderlagen om vare sig konsekvenser för Kullsvedsskolans budget/personal, och inte heller någon analys av kostnader eller plan för fysisk anpassning av den nya skolan.

Tjänstemännen fick ett ganska luddigt uppdrag att se över organisationen av Kommungemensamma Särskilda Undervisningsgrupper redan i maj 2019, så det har haft väldigt lång tid på sig att diskutera med intresseorganisationer och föräldrar, men inget sådant har skett.

Så. Efter mycket om och men, intensivt arbete i några dagar med att starta namninsamling, diskutera i lokala FB-politik-gruppen, ringa runt till politiker, samla fakta och underlag lyckades vi till slut påvisa för några politiker i majoriteten att beslutsunderlaget inte är tillräckligt för beslut, så vi fick igenom en återremiss på de viktigaste punkterna. Att påminna särskilt Liberalerna om sina vallöften och sin rikspolitik blev en tung punkt på agendan, och det är obegripligt hur de från början kan tycka att detta är en bra idé med tanke på vad de lovat…

Hursomhelst – varför skulle detta inte vara bra då, inkludering är väl i grunden positivt? Ja, visst är det så. Men det måste ske på individens villkor, och dessa finns inte med i tankebanorna i detta beslutsunderlag över huvud taget. Man ska flytta till en skola vars rektor historiskt sett varken har kunskap eller vilja, eller heller budget. Man ska flytta barn vars undervisning är underfinansierad då tilläggsbeloppen inte räcker till.
Detta drabbar förstås i både barnen i resursklasserna som flyttas, men också alla andra barn i skolan när pengarna inte finns.

Så, vad ska man då göra istället? Man skulle kunna ta ett beslut om en vision, att alla barn i kommunen ska vara inkluderade utifrån sina egna förutsättningar, oavsett diagnos eller skolform.
Efter det skulle man kunna fysiskt anpassa alla grundskolor och utbilda all personal, från skolledning över lärare till resurser, kanslister och matsalspersonal, städare och vaktmästare. Alla måste ha åtminstone grundläggande kunskaper om de funktionsnedsättningar barnen i deras skola har och vilka uttryck det kan få och vilka konsekvenser det kan ge.
Först därefter kan man starta upp nya grupper i grundskolorna, som då får rimliga förutsättningar att fungera. Jag är helt övertygad om att föräldrar som ser att deras barn kan få en fungerande skolgång i en “vanlig” skola bland “vanliga” barn kommer att välja den i första hand. Ingen normalt funtad förälder väljer en fullt ut segregerad skola, där barnen trots att skolan ligger i mitten av en vanlig grundskola i princip aldrig får se eller samverka med “vanliga” barn även om de själva skulle klara det och må bra av det.

Däremot kommer vi även fortsatt i denna kommun, som alla andra kommuner, ha barn som behöver det lilla sammanhanget. Få intryck, få personer att relatera till och en högre kompetensnivå hos personalen och en mer anpassad tillvaro. Detta måste få finnas, oavsett vilken IQ man bedömt att barnet har, oavsett skolform. Precis som att det borde vara självklart att barn som behöver den anpassade särskoleundervisningen borde få umgås med “vanliga” barn.

Som en tanke var jag kallad på ett samverkansmöte i ett projekt som arbetar med att få ut fler personer i arbete, med fokus på just personer med funktionsnedsättning. Där fanns intresseföreningar, en folkhögskola, socialen i Nacka och Värmdö, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och några till. Men inga arbetsgivare. Inga representanter från näringslivet.
Min fundering där och då var – hur ska vi få företagare, chefer, rekryterare att anställa personer med funktionsnedsättning om de aldrig får träffas, aldrig ses? Att börja inkludera vuxna personer när man segregerat dem som barn är ordentligt svårt. Ur det perspektivet är inkluderingen självklar.

Men, och här kommer det viktigaste av allt, det måste ske utifrån individens förutsättningar. Vi kan inte tvinga personer som inte klarar av större sammanhang till en sådan miljö, särskilt inte som skolmiljö är en socialt extremt utsatt miljö som inte liknar så värst många andra arbetsplatser. Då skapar vi sk “hemmasittare” och/eller psykisk ohälsa.

Så. Min fråga är: klarar just dessa elever i Kullsvedsskolans R-klasser en sådan här flytt? Vilka behov har dessa individer av anpassningar? Det framgår ingenstans i underlagen, ingen har frågat vare sig deras lärare eller föräldrar, och utan att veta det är det inhumant, cyniskt och otroligt okunnigt att ta ett beslut om att just dessa elever ska flyttas.

https://www.nvp.se/Varmdo/Varmdo/flytt-av-autismklasser-stoppas—tillfalligt

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.