Jag blev arg nu igen. Så jag skickade ett brev till Tyresös socialnämnds ordförande, med kopia till fler politiker i kommunen. Hoppas att det i alla fall kan väcka en tanke.
Om Miriam och valfriheten
Hej Andreas.
Jag läser idag en artikel i mitti (http://mobil.mitti.se/?p=36394) om Miriam som inte får välja vad hon ska göra på dagtid. Detta skrämmer mig, som förälder till ett barn med Downs syndrom. Jag bor inte i Tyresö, men jag har vänner där, och har för länge sedan haft funderingar på att bo där. Just nu är jag glad att jag inte gör det. Å andra sidan är det nog stor risk att ert beteende är väldigt vanligt bland kommunerna, så jag ska kanske inte ropa hej ännu.
Hur kommer det sig att ni gör så här? Var har valfriheten tagit vägen, som du och dina parti- och koalitionskamrater kämpar så för? Man får välja skola inom och utanför kommunen, men man får inte välja det man gör på dagarna när man är vuxen, det är väldigt svårt för mig att förstå.
Något jag tror att du, och dina politikervänner, behöver förstå är att utvecklingsstörda personer inte är lika varandra. De är olika. Har olika personligheter, intressen och behov. Det gäller dessutom i alla områden som har med människor att göra, oavsett störning. Människor är individer. Snälla, behandla dem som sådana.
Personligen skulle jag bli vansinnig om de yrkesval jag skulle ha att tillgå skulle begränsa sig till loppis, återvinning, media, konst, underhållsarbete och kafé (som finns i Tyresö enligt artikeln). Vad skulle du vilja jobba med om du bara hade detta att välja på? Inget, kanske. Hur kostnadseffektivt blir det? Hur kostnadseffektivt blir det om er kommun ska tillgodose ALLA inriktningar som ALLA människor har som bor i er kommun? Det kanske är bättre att samarbeta med andra kommuner som anordnar andra verksamheter?
Jag tycker att den valfrihet vi medborgare har i att välja skola, arbete, fritid etc som passar oss ska gälla alla. Inte bara vissa. Eller ingen, det är ju också ett alternativ. Men tänk hur det skulle bli om alla Tyresöbor skulle vara tvungna att jobba inom kommunens gränser, med begränsad variation förstås, och ingen skulle heller få åka till Tyresö för att jobba. Det skulle bli ganska fattigt, tror du inte? Eller bra, kanske?
Så, snälla. Tänk om. Både i Miriams fall, och i alla andras också. ALLA andras.
Vänliga hälsningar
Anna
Edit:
Det tog bara en timme, så fick jag svar. DET är jag imponerad av. Att svaret kanske inte var exakt vad jag hade hoppats på är en annan sak. Men på svar följer svar…
Bra! Instämmer helt!