Jag är en något matfixerad person. Det har med uppväxt, vanor och en lite snabbare ämnesomsättning (tror jag) att göra. Jag är helt enkelt inte någon trevlig person när jag är hungrig. Sambon lärde sig det tidigt i vårt förhållande, redan andra gången vi drog till fjälls hade han kexchoklad i fickan. Till mig. Det är kärlek det!
Hursomhelst. Vi har varit rätt bortskämda på barnens förskola. De har fått bra mat, tillagad på förskolan, oftast av personer som jag uppfattat som matintresserade och engagerade. Sista terminen hämtades mat och värmdes, vilket i ärlighetens namn inte var lika kul kanske, men det verkade ändå vara uthärdligt.
M går ju på särskolan nu. Där ingår mat i “stora matsalen” i M:s plan. Han ska på så vis få lite av sin inkludering, träffa “normalstörda” barn och göra som alla andra. Han kan få äta i särskolan om vi vill, men vi har än så länge tyckt att inkluderingen är viktig. M äter på normal lunchtid, ungefär halv tolv. Han får sen lite extra mellis på särskolan innan de går till stora matsalen för att käka mellis på samma sätt som lunchen.
L däremot. Han går ju i vanlig förskoleklass i stora skolan, den närmaste. Samma som M inkluderas i. Men, där tas inte matsituationen på allvar, ur min synvinkel. Han har schemalagd lunch 10.30 varje dag. Innan dess äts det frukt och strax innan det äter vi frukost hemma. Han är troligen inte särskilt hungrig när det är lunchdags… Sen är det som det brukar på skolor, ätandet och rast klumpas ihop i schemat, den som äter fort hinner leka mer. Undrar hur en 6-7-åring prioriterar då? Nej, det undrar jag förstås inte.
Maten i denna skola är “näringsriktig” dvs ofta diverse grönsakskonstruktioner, soppa en gång i veckan och vegetarisk mat en gång i veckan. En oerhört vacker tanke men den funkar inte riktigt på de 6-åringar jag känner. Kontentan blir att de inte äter alls, och när de äter lär de inte få i sig den energi de behöver. Inte särskilt näringsriktigt alltså, trots livsmedelsverkets och skolans förhoppningsvis goda intentioner.
För M:s del funkar det hyfsat ändå, eftersom hans skola är rätt mycket mer flexibel och ser till just hans bästa, medan det inte är så för L som går i en “vanlig” klass med 26 elever och alltså med begränsade möjligheter att se varje individs behov. Läraren och övrig personal gör sitt bästa, ingen skugga över dem, men de har ju en verklighet att förhålla sig till där tiden inte räcker till.
Jag försökte skicka med L extra mat hemifrån, men se det fick man ICKE. Det är inte hygieniskt, och det finns andra barn som är allergiska. Till saken hör att barnet i L:s klass är äggallergiskt, men skolan inte på något vis är äggfri… Nu har jag i alla fall fått någon sorts dispens, så en macka får jag skicka med. Dock äts den i princip aldrig upp, jag tror inte de påminner honom. Så den äts oftast på vägen hem. Men ändå, han vet att han har den där så krisar det hoppas jag att han kommer på att han kan äta den.
Jag har ifrågasatt denna matsituation, särskilt mattiderna. Först till skolan. De hävdar att de måste göra så för att alla ska få plats att äta i matsalen. Jag kontaktade då kommunens kostchef. Hon hävdar att de följer Livsmedelsverkets riktlinjer, vilket de verkar göra, jag har kollat. Det stora problemet är att dessa riktlinjer inte är så väldigt verklighetsanpassade, och bygger i många fall på forskning som gjorts på vuxna, inte på barn. De har heller inte riktlinjer kring tider och schemaläggning. Nu håller dessa riktlinjer enligt en DN-artikel idag på att uppdateras. Tyvärr verkar de – i mina ögon stora – brister som finns bestå. Detta vill jag förstås försöka påverka och hoppas på din hjälp. SPRID detta så gott du har möjlighet att göra, och maila till denna utredare! Länka gärna hit, eller ännu hellre formulera något eget.
Så – Snälla Livsmedelsverket. Det vore värt ganska mycket för oss föräldrar att ha lite stöd i ryggen när vi försöker få skolor och kommunera att ge våra barn den näring och den energi de behöver. Det är inte alla skolor och kommuner som ser värdet i att ha bra mat i skolan, utan lägger sig på lägsta möjliga nivå. Hjälp oss att höja den nivån! Se över riktlinjerna om närings- och energiinnehåll, och lägg till riktlinjer om mattider och schemaläggning!
Jag har mailat till registrator@slv.se och eva.sundberg@slv.se (projektledare för att uppdatera riktlinjerna enligt DN). Jag har inte fått svar men inte heller någon studs.
Här finns DN:s artikel från idag: http://www.dn.se/sthlm/tidig-lunch-kan-ge-samre-inlarning
Du har helt rätt Anna! Jag vikarierar både i stora skolan och i särskolan. I den stora skolan äter heller inte personalen tillsammans med barnen eftersom lunch kostnaden är för hög.
I särskolan kostar lunchen mindre och personalen äter tillsammans med barnen. Dem barnen i särskolan där personalen äter tillsammans med barnen så blir lunch situationen mycket lugnare och man får en mysig stund tillsammans, och tid för att samtala med barnen.
Men vad jag har sett och som upprört mig i den stora salen är att barnen oftast tittar på maten och säger usch, och bestämmer sig för att ta en knäckesmörgås istället, eller i värsta fall inget alls. Personalen står oftast upp och tittar på när barnen äter eller i vissa fall sitter. Jag personligen skulle känna mig ut-tittad och stressad och göra precis samma sak som barnen gör idag, nämligen att stressa i mig maten.
Jag är heller inte hungrig kl 10.30 när lunchen serveras. Jag har ju precis ätit frukost! :S
Jag anser att man SKA äta tillsammans och få matsituationerna till en trevlig stund. Att en pedagog ska sitta vid borden och ÄTA tillsammans med barnen, och att ALLA lämnar bordet när ALLA är färdiga!
Hur mycket pengar kan det egentligen kosta att några fler äter? Mer än hälften av barnen äter ju inte ens? Då slängs maten i stället, är det då bättre :/
Jag håller helt och hållet med dig Anna!