Vad det är jag är så rädd för…

Som jag skrev igår är ju M ett vad man brukar kalla “rymmarbarn” men som jag hellre kallar det ett äventyrligt upptäckarbarn. Han vill gärna dra iväg enligt sitt eget huvud och göra saker han tycker är kul.

Jag är så oerhört rädd att han ska försvinna, att han ska lyckas ta sig själv, utan att någon reagerar, ända bort till stora vägen och ve och fasa – ut på den. Han hittar överallt där han har varit förut, det är inget fel på lokalsinnet, så han skulle lätt ge sig på att gå till förskolan, eller skolan om han ville det. Han vet att man står still vid vägkanten när det kommer en bil, men det är inte alltid han vill göra det. Han vet att man väntar på grön gubbe vid övergångsstället, men det är ju så förtvivlans tråkigt att vänta.

Nu har en med M jämnårig kille som jag följer på internet gjort just det, dragit ifrån sin pappa och bestämt sig för att åka lite buss. Det slutade tack och lov väl, men vilken skräck…

Så, kära familj och vänner. DETTA är varför man inte ska lämna M obevakad. Hur bra det än går just i stunden. Helt plötsligt får killen en bra idé…

http://christinamolin.wordpress.com/2012/08/12/real-emergency-1/

This entry was posted in Allmänt and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *