Så. Nu har barnen börjat fritids. De började förra måndagen och det går verkligen jättebra. Båda verkar trivas, särskilt M som på morgonen i hallen står och säger “skolan, skolan”, springer ner till bilen och sen har han full koll på var han ska, hojtar om vart jag ska köra och sånt 🙂 L är mer cool men verkar också trivas bra.
L har inskolning i skolan igår och idag, med fröken, och samling och alla klasskompisar. Imorgon är det bara fritids och på måndag börjar det “på riktigt” med upprop och hela baletten. M:s skola börjar också på måndag, hans inskolening är lite mer flytande eftersom skola och fritids gränser är lite mer luddiga, åtminstone för mig, i hans skola i början.
Vi har valt “vanliga” skolan, den kommunala här i närheten till L. Det är nära M:s skola = praktiskt, och nästan alla kompisar från förskolan börjar där. Jag tänker att den sociala biten får vara viktigast nu de första åren, och så får vi se hur det går och utvärdera löpande. Funkar det inte, då byter vi.
Förra veckan kom en fritidsfröken (får man säga så? Vet inte riktigt vad hon är… personal? pedagog? Utbildningen står ju inte direkt i pannan på dem…) och tog emot L på morgonen, och sa “Kom nu L, vi ska fuska lite och börja kika lite på ALFABETET idag! Alfabetssången från Fem myror… var igång på en tv i samlingsrummet… Kan jag redan, sa L. Åååh, sa fröken, men då kanske du kan lära dig den här alfabetssången? Kan jag också redan, sa L. Jag ser framför mig att det kommer att låta så ett par år framöver. Hoppas han inte tröttnar och tycker att det är tråkigt bara.
Den här sommaren har L förutom att dansa mer eller mindre hela tiden även passat på att lära sig en hel del mer engelska, och alla Europas länder och flaggor. Han skriver långa listor på länderna, både på svenska och engelska, och så klipper han ut dem. Han skriver ut kartor och flaggor, det klipps och pysslas. Eurovision Song Contest och OS är troligen de främsta inspirationskällorna, och så har Bolibompa ett superbra spel (nä, inte spel… grej? datoraktivitet?) från Vi i femman, från Makro till Mikro, kolla här: http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?a=1454550
Nu håller han enligt egen utsago “på med Amerika och Asien”. På köpet har jag och pappan varit tvungna att plugga på lite geografi också, många europeiska länder fanns ju inte när vi gick i skolan…
M har hakat på och kan ca 15-20 koreografier, och han kan lägga sisådär 1o europeiska flaggor på rätt länder. Finland och Ryssland är hans favoriter. Så fort M ser nåt blått och vitt just nu säger han glatt “Sinnlann!”. Aningens diskriminerande mot t ex greker och italienare i OS men jag är ändå rätt stolt faktiskt. Några låtar på engelska kan han också sjunga, eller ja, vet man vad det är barnen brukar sjunga kan man lista ut vad det är. Annars inte…
M börjar i särskolan. Vi funderade en del, var på besök lite här och där, men beslutet var inte svårt. Här där vi bor är särskolan jättefin och har fantastiska lokaler. Rektorn är trevlig, tillmötesgående och en problemlösare, hon verkar verkligen jättebra tycker jag. Personalen verkar trivas och än så länge är vi jättenöjda med de vi träffat. I skolan L går har flera barn med DS börjat tidigare, och det har inte funkat särskilt bra alls, enligt vad vi hört. En tjej vi vet gick flera år, men de föräldrarna fick kämpa jättemycket och lägga massor med tid, ork och kraft på det. Ett par killar började, men bytte till särskolan efter mindre än en termin. Vår kommun satsar helt enkelt på särskolan men inte inkludering, och det kan jag skriva långa böcker om hur fel det är, men det hjälper ju inte M nu tyvärr. Alltså var valet lätt, för M:s skull, men lite jobbigt har det varit att ge upp tanken jag haft sedan han föddes – han ska minsann gå i vanlig skola…
För att ändå åtminstone lite grann behålla den fantastiska inkludering vi har haft på förskolan killarna gått har vi satt upp ett par möten med L:s rektor och M:s rektor, och fått igenom att M och hans klasskompisar ska äta mellis i “stora skolan” varje dag, och stanna kvar på fritids ett par timmar tre dagar i veckan. De övriga två dagarna har de så bra aktiviteter på särskolefritids, så då väljer vi dem.
Vi börjar så, och ser hur det går. Jag hoppas förstås att “stora skolan” ska se fördelarna och vinsterna med detta, och att även barnen i grundskolan ska vilja komma till särskolan då och då.