Man tager vad man haver.

I morse kom en nyduschad pappa E upp på övervåningen iklädd morgonrock. Den, sa M och pekade på morgonrocken. Morgonrock, sa pappa E tydligt och pedagogiskt. Den, sa M igen. M-O-R-G-O-N-R-O-C-K sa E ännu tydligare, lååååångsamt. Det gäller ju att upprepa, upprepa och ljuda duktigt för att ungen ska lära sig prata ordentligt nån gång! Eller nåt sånt.

DEN! sa M. Hm. Nåt är kanske inte rätt här, tror jag E tänkte. Kanske. Eller nåt åt det hållet. Så nu sa han Skärp!? Nääää. Kockis! sa M. Va? sa E. Men efter en liten stund trillade polletten ner. Den konversationen har jag nu levt på hela dan.

(För er som inte hänger med i svängarna i Näshuset: Kockis är alltså Linus Rockis, en av M:s favvo-artister i Minimello 2010.)

(Och för er som ännu inte kopplar det roliga: Rockis – MorgonROCK = Kockis! Klockrent tyckte jag.)

Språkutveckling när den är som bäst. Man tager helt enkelt de ord man haver och använder dem så ofta som möjligt, när de passar. Tänk vad man kan ha Minimello till!

M är så oerhört smart så det finns inte. Meddelas troligen inte endast på detta sätt, men ändå.

Vänliga hälsningar från den oerhört stolta mamman.
/A

This entry was posted in Allmänt and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.