En numera ovanlig vardag

Jag förvarnar lite – jag är på lite risigt humör. Det här är inte ett helt igenom positivt blogginlägg 🙂 Mest obefogat gnäll faktiskt. Så. Nu är du förvarnad.

Jag har sen i somras tagit ett underkonsultuppdrag på ett stort företag, med en stor (+300 pers) IT-avdelning. Jag jobbar som “kravare” och samlar alltså in och dokumenterar och håller ordning på verksamhetens och IT:s krav på ett nytt system. Kul uppdrag, trevliga kollegor, och jag lär mig en hel del nyttigt. Men. Det är på plats. Man måste vara där. 32 timmar i veckan, 5 dagar i veckan, med en timmes restid enkel väg. Det innebär minst 42 timmar hemifrån. Utöver det har jag kvar lite timmar hos min gamla kund, som jag trivs med och absolut inte vill avsluta. Vilket gör att jag jobbar hemifrån för mig ovant mycket just nu. Och är alltså borta hemifrån mer än jag varit sen en kort period 2004-05 och innan dess 2002. Detta var alltså innan huset, innan barnen.

Jag förstår inte hur man gör. Hur man får ihop det, och hur man trivs i det? Missförstå mig rätt, jobbet ÄR kul och jag tycker faktiskt att det är helt ok att åka buss, jag läser en del, tjötar med nån granne eller kompis jag träffar på eller så, ganska skönt. Men. Några dagar i veckan ser jag knappt mina barn, förutom den där stressiga paniktimmen på morgonen, och det beror inte på att jag gör nåt superskoj, utan för att jobbar. Jo, tjäna pengar gör jag ju, och det behövs, men när jag vet att det finns bättre sätt att göra det på…

Jag kör på, och det funkar eftersom jag vet att detta är en begränsad period, jag har kontrakt till sista december med option till juni. Alltså max ett år. Så länge kan det ju gå det här. Och det går bättre och bättre. Men jag saknar mina barn. Jag saknar min familj. Det fånigaste är att jag tycker att det är riktigt jobbigt att de rätt ofta käkar korv och Felix köttbullar när jag inte är hemma och lagar “riktig” mat. Sen att jag brukar bjuda på samma sak ibland också, när det är hungrigt, stressigt och ont om tid, det gömmer hjärnan i nåt litet hörn när jag är på det här humöret. Knasigt.

Men idag blev det en läkardag, jag fick för ett tag sen en remiss till en allergimottagning för att göra en riktig utredning av min penicillin/antibiotika-allergi/överkänslighet. Det börjar bli lite besvärligt att hitta några bra sorter när jag har nån bacill som behöver behandlas. Jag fick en dålig tid, restider gjorde dagen rätt upphackad, så jag bestämde mig för att stanna hemma hela dagen. När jag kom hem somnade jag i soffan och sov ett par timmar. Superskönt, jag har verkligen saknat att kunna sova en stund på dagen för att sen jobba igen på kvällen, så som min dygnsrytm funkar när den får sköta sig själv.

Jag slängde in lite långtidslagnings-mat i ugnen, barnen kom hem, L ritade lite medan M körde dator. Vanlig vardagkväll. Superskönt!

Så, förstå mig rätt nu, det är absolut inte alls synd om mig som har ett välbetalt jobb, helt ok hus på en fantastisk tomt, två underbara barn och en SuperSambo. Men det är intressant att det alltid ska vara så att man saknar kon först när båset är tomt.  Å andra sidan uppskattar jag såna här vardagar så mycket mer nu än för bara 4 månader sen.

Så. Det här var en bra dag!

Läkarbesöket resulterade i att det blev tydliga prickar för björk och alternaria (ett mögel) – inga överraskningar direkt – och inga som helst reaktioner för penicillin. Men antibiotika testade de inte alls, och det är det jag reagerat mest på. Så nu är planen att jag ska tillbaka om ett tag och göra ett belastningstest, dvs man får sitta där och äta det man inte tål så kollar de av hur man mår, man får äta mer, så kollar de efter ett tag osv.

Men nu har jag funderat lite på det där och jag vet inte jag… vi får se hur vi gör med det. Det känns onödigt att slå ut immunförsvaret för en allergitest nu mitt i värsta bacillsäsongen. Särskilt för att testa penicillinsorter som jag ändå inte kan äta för att magen inte tål dem. Och mina reaktioner brukar dessutom komma efter ett par dagars behandling. Ska ringa bästa husläkarHelene  imorgon och stämma av med henne tror jag. Så får det bli. Nu ska jag beställa mat och sen sova.

Gonatt!

This entry was posted in Allmänt and tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to En numera ovanlig vardag

  1. Uj uj – låter inte bra – ger mig en föraning om hur det blir när jag själv börjar arbeta… Dock har min arbetsgivare en generös syn på vart arbetet utförs så jag kommer förhoppningsvis att kunna arbeta en del hemma.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.