Vi firade midsommar själva igår. Det blir ju så när det bara är virus och baciller, baciller och virus, det sociala livet blir rejält lidande. När nån är sjuk känns det inte som att det är läge att boka in nåt – för spontanbesök finns ju knappt nuförtiden – och när vi är friska bokar man till nästa helg och pang så har bacillerna slagit till igen. Så vi hinner liksom aldrig få till det.
Jag har i princip inga vänner kvar i det “fysiska” livet, utan mest “bara” på internet, och så nån på telefon. Nej, det är väl inte riktigt sant, men dåliga dagar känns det så. Om Jag bestämmer nåt med en kompis så kan man ge sig på att det måste ställas in för att nån är sjuk. Inte konstigt att folk slutar höra av sig.
Men, nu är det slutgnällt för idag. Midsommarafton blev kanonbra ändå. Ingen feber! Hejja och hurra! Först en enkel sillunch. Båda killarna är överförtjusta i färskpotatis, så det är inte så mycket gnällande vid matbordet just nu. Skönt!
Sen tog jag och barnen en promenad till midsommarfirandet på bygdegården här bredvid. M trivdes inte där, men han somnade i vagnen efter en stund. L åt bullar på löpande band och fiskade fiskdamm och jag snackade lite goja med grannarna. Under tiden började E fixa med det årliga grill-underhållet. Det blev inte klart i tid till middagen så det fick bli ugnsgrillat istället, men det funkade ju det också. Glass och jordgubbar, natta barn och en tv-deckare, en helt ok kväll.
Nu väntar vi otåligt på kusinleverans så vi hinner hälsa på den innan vi åker på 50-årskalas nästa helg.