Läst: Eskil, Riddaren av syrenbersån

En liten, kort bok. Men oj så bra. Gunilla Linn Persson målar upp miljöer och personer så att man ser dom i huvudet. Det märks verkligen att författaren skriver med egna erfarenheter i ryggen, även om boken inte är självbiografisk på nåt sätt.

Baksidan:

Det är femtiotal i Sorunda, söder om söder om Stockholm. Karl-Astrid är gift med Bernhard, som kommit som en stormvind från havet med en ljungkvist surrad vid masten. Nu väntar de sitt första barn, ett gott stycke upp i fyrtioårsåldern. Det här med barn har varit deras olycka. Nio missfall genom åren – eller snedresor som kvinnorna kallar det.

Karl-Astrid är förvissad om att det ska bli en pojke. Han ska heta Birger, efter farfar ute i skärgårdshavet. Han ska bli stark och duktig!

Det blir ingen Birger. Det föds en liten pojke som är mongoloid, som det heter på femtiotalet. Sjukhuset vill tvinga Karl-Astrid och Bernhard att lämna pojken på ett hem, där han ska få det så bra. Men Karl-Astrid vägrar. Hon ger gossen namnet Eskil och tar med honom hem, på vinst och förlust.

Läs den. Och ha minst ett paket näsdukar i närheten om du är åt det blödiga hållet, som jag.

This entry was posted in Allmänt and tagged , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *