Jag fick en kommentar…

…från en annan kromosomknasarmamma. Jag älskar för övrigt det ordet, kromosomknasare. Hörde det för första gången av en läkare som undersökte M och då sa att hon hade en egen kromosomknasare hemma.Det låter fint på nåt sätt.

Det är såna kommentarer som gör det extra mycket värt att lägga tiden det tar att blogga. Hon skrev att det hjälpt henne att läsa det jag skriver. Det känns stort.

Men att läsa hennes blogg var inte så värst roligt måste jag säga. Får man behandla folk hursomhelst i vården? Jag tror att vi har haft oerhörd tur för det är inte många människor vi stött på under vår “resa” som inte har varit bra. Skulle vara den där BVC-tanten E fick skicka ut ur huset där i början då kanske, eller nån akutdoktor nånstans nån gång, men på det stora hela är vi så oerhört nöjda med vården. Då gör det mig så ledsen att människor som verkligen skulle behövt alla dessa bra människor så mycket mer än vi råkar ut för puckon istället.

Så Cecilia – om du läser detta – jag hejjar på dig. Och om det hjälper så önskar jag dig all styrka du behöver för att stå upp för dina små, det verkar tyvärr behövas.

Till er andra som hittat hit, läs gärna Cecilias berättelse och om ni kan och vet nåt bra sätt att stödja och hjälpa – gör det!

This entry was posted in Allmänt and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Jag fick en kommentar…

  1. Cecilia says:

    Hej Anna. Och tack Anna! Jodå – jag är här och läser. Och just nu så har jag en liten tår i ögat. Det betyder så mycket att veta att man inte är ensam. För även om man vet att man inte är det så tycker jag ofta att det känns som att jag är det. Det är långt mellan hjärta och hjärna lixom. Så tack för all omtanke – och stor kram till dig!

    PS: Ytterligare exempel på en mindre smart fabbro doktor som vi stött på var den läkare som tog hand om vårt lilla Ludd när han hamnade på sjukan med maginfluensa. Han behövde dropp för att inte bli uttorkad. Hela familjen hade varit sjuk. Kräkts, kräkts och åter igen kräkts… I vilket fall som helst så sa fabbro att han trodde nog att Ludde kräktes för att han hade kromosomknas – för barn med knas kräks ofta… Jadu – vad ska jag säga. Vårt Ludd kräks aldrig i vanliga fall. Och hela familjen däckad i maginfluensa. Jovisst – tjena du fabbro doktorn – Luddet kräks nog för att han har kromosomknas… visst serru… gaaahhhh…

    • Anna says:

      Jo det finns ju dom som kräks mycket förstås, M spottade mjölk och välling i parti och minut, men att allt kräks skulle bero på kromosomknaset verkar ju osedvanligt inskränkt. Man blir lite mörkrädd ibland.
      Kram på dig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *