Ont.

Jag har åkt på en spricka i bäckenet.

Jag och barnen åkte pulka på grannens tomt i början på veckan. Grannkillarna som är en tonåring och en tweenie har tillsammans med sina kompisar byggt hopp i backen som L ville hoppa med sin pulka i. Jag tyckte inte det såg så bra ut, men jag ville testa själv så att jag inte förbjuder saker bara för att hönsa, som jag har en tendens att göra… Sagt och gjort jag åkte och testade, landade på rumpenstumpen tillräckligt hårt för att tycka att L inte skulle få åka där. Sen gjorde han iofs det iallafall….

Just då gjorde det inte så värst ont. Inte dan efter heller, men sen började det bli värre. Torsdag och fredag har jag jobbat hemma och stått. Det har gjort ondare och ondare, jag har käkat ipren för att undvika muskelinflammation och jag har inte suttit utifall att det är ryggen som bråkar. Men idag funkade det inte längre, det blir bara värre och värre. Inte ens kombon Ipren & Alvedon hjälper ordentligt.

Vid lunch ringde jag akuten på vårt närsjukhus och fick en tid 18.50. Jag tog en taxi, E behövde ju vara hemma med barnen, och köra bil fanns liksom inte på kartan. Att åka buss dit härifrån är lite småknöligt, minst sagt, enklaste sättet är att åka in till stan och byta för att åka utåt igen. Ingen kö, några barn med sårskador i väntrummet men de var omhändertagna ordentligt så det var ovanligt lugnt. Doktorn klämde & kände lite, konstaterade att det inte var ryggen utan bäckenet och sa att vi kan röntga men det blir ändå samma behandling… Citodon och vänta. Rörelse är bra. Vila inte så bra. Och att det kan ta tid men att det borde ha vänt till nästa helg. Jag fick ersättning för taxin dit, men inte hem, då tyckte landstinget att jag kunde åka buss. Det tyckte inte jag så jag tog taxi hem också, men hälften betalt tycker jag är helt ok och rimligt ändå.

Jag var orolig att det skulle vara nån kota som åkt på stryk eller nåt, så jag är just nu glad att det inte var det. E:s rygghistorik, för att inte tala om brorsans, svågerns, svägerskans osv gör ju att man blir lite nojjig kring ryggar.

Bara att veta vad det är och ha en plan – blir det inte bättre till nästa helg, åk in igen – gör mig nog lite lugnare och gladare om inte annat. Och med Citodon kanske även lite trevligare. Hoppas jag.

Nu gäller det bara att härda ut och hålla mig i skinnet, röra på mig ordentligt och  hålla koll på humöret som tenderar att bli en rejäl släng hetsigare än vanligt när jag har ont nånstans.

Tack för alla glada tillrop och tankar, på Twitter & FB, det värmer gott i vinterkylan!
Godnatt & sov gott!

This entry was posted in Allmänt and tagged , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Ont.

  1. Bra tankeväckare, krya nu!

  2. Annapanna says:

    Alltså fyyy vilken otur! Tycker så synd om dig! Det är INTE kul att ha ont! Men det låter ju som det ska läka och bli bra så småningom. Bra att du fick lite taxipengar, det visste jag inte att man kunde få! Kämpa på och må bättre! Kram!

  3. Malin says:

    Ajajaj, fy va jobbigt, stackars dig! Håller tummarna att det går över snabbt. Det blir nog en grej killarna kommer att påminna dig om sen när de är stora =) När jag var liten la min pappa en garderobsdörr i trappan så vi kunde åka rutschkana. Roligt, men när han provade stukade han svanskotan (eller om han bröt den tom).. Det får han höra fortfarande, 30 år senare =)

    Du, det står ditt efternamn i en jättefin mössa som Thea fick från tomten. Extraknäcker du som tomtenisse möjligtvis?!

    Krya på dig! Kramar från Malin

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *