Vi var på bröllop. Klänningen jag hade några veckor innan på ett annat bröllop passade helt plötsligt inte. Det tyckte jag var superkonstigt.
Dagen efter var jag bakis, trots att jag inte drack så värst mycket alls. Och det konstiga var att det inte gick över. Jag brukar alltid pigga på mig när jag ätit mat, åtminstone efter middagen, men inte den här gången. Morgonen efter – en ledig måndag – vaknade jag och mådde fortfarande konstigt. En misstanke smög sig upp i hjärnan. Jag gick upp, på toa, plockade fram ett sånt där test som jag hade och kollade. Plus.
Väckte sambon med att han skulle bli pappa. Måste vara ett intressant sätt att vakna på.
Eftersom kompisen/extrasyrran B och jag har samma gyn, och hon fick ett tidigt ultraljud bara för att det var kul tänkte jag att jag också ville ha det. B tyckte att det var så bra för att pappan fattade lite bättre då. Jag ringde gyn, men han hade semester då den veckan det skulle vara aktuellt, men tipsade om att ringa till Odenplan istället. Så blev det, och en tid bokades.
Dagen innan käkade vi middag med E:s bror med fru och treårig dotter. Ettåringen var säkert också där men henne minns jag inte just då…
Vi pratade om illamående och ultraljud och bäbisar i magen. Treåriga V var ju en erfaren storasyster så hon hängde på. Hon sa “det kan vara två eller tre eller fem. Man vet inte.”
Vi skrattade. Och jag och E skrattade mer på kvällen när vi pratade om det igen.
Dagen efter åkte vi dit, upp på britsen och så började det. Har man inte kollat ultraljud förut fattar man ingenting. Det gjorde inte vi heller. Efter ett tag stannade läkaren (?) upp, pausade bilden och sa “Ja här ser man dom två, då”.
Det visade sig att V hade gissat rättast av oss alla. Det var två. Två.
vilken härlig historia! helt plötsligt minns jag hur det var när jag fick beskedet. Min äldsta blir 16 i mars och yngsta 14 i september så det är ett tag sedan 🙂
Jo, mina blir 4 på söndag så igår är det ju inte… Det går så fort!
Tack så jättemycket för mössan Anna! Va gulligt av dig, den är jättefin! (svarade på min blogg också)
Tänk vilken grej att få reda på att det är två! Det är väldigt speciellt med tvillingar tycker jag, har nog alltid varit en liten dröm för mig att få =)
Många kramar!
Tror man ska vara lite försiktig med vad man önskar sig… 🙂
Jag höll tummarna så att de nästan var blå att jag skulle ha tvillingar i magen när jag var på första riktiga ultraljudet.
Jag visste att det var sista chansen för läkarna ansåg mig vara av fel sort för att vara gravid, och min kropp höll med.
Nu var det ju bara en, men ett tag hade jag hoppet att få bli fyrabarnsmor.
Åh trodde först det var dax med flera barn! ha ha rolig historia.
Appropå bröllop så behöver jag ett par kommentarer på min sida 🙂
Ånej, vi har nog så det räcker ändå 🙂