Fika – som blev middag

Idag har Branmarkarna varit här. De skulle till Storstan en sväng såg jag i deras blogg, vi mailade och messade lite och igår pratade vi på telefon för första gången någonsin, och idag kom dom hit. Så fantastiskt roligt, och – som vi konstaterade – vad internet kan göra för det sociala livet!

Vi bor ganska långt från varandra, men har via bloggarna ändå känt någon form av samhörighet. Jag läser ganska många bloggar till och från där DS-föräldrar skriver, och det är oerhört roligt att läsa hur andra har det, hur de gör med vardagsproblem och sånt. Men det är inte alla jag känner att wow, dom skulle man ju kunna umgås med. Men några finns det och Branmarkarna är några av dom, så det var så oerhört skoj att de var här!

Vi satt på altanen och fikade en stund. Fikat övergick i lek, rutschkaneåkning och sandlåda. Tiden rann iväg och det blev middagsdags och det funkade att stanna även på middag. Så fram med en fläskfilé till och några varmkorvar ur frysen och på med potatisen – det blev något halvinspirerat men det gick ändå hyfsat fort. Alla verkade glada utom C som nog tyckte att jag skulle vara med och leka istället. Jag är oerhört smickrad över tjejens envishet och vilja att umgås med mig! Men det blev mat till slut i alla fall. Mamma K hamnade på golvet i lekrummet med fyra barn och alla därinne verkade också glada och nöjda.

Barnen lekte med varandra alla fyra med sina olika förutsättningar – ålder, språk, motorik osv. – och det gick fantastiskt bra. M och C lekte med klossar, L och C sprang ikapp, M och L visade gärna alla leksakerna, medan lillkillen O helst tittade på. De kunde umgås allihopa men på lite olika vis, precis som det ska vara. Den största konflikten blev nog när C ville kramas lite mer än L ville just då…

Föräldrarna pratade mycket om en massa olika saker, tekniska prylar, inredning och renovering, språkträning och motorik, hus och lägenheter, och hur det är och funkar att ha ett utvecklingsstört och ett normalstört barn, hur språkträningen påverkar det normalstörda barnet, tvillingar och icke-tvillingar och annat intressant.

Papporna verkade finna varann rätt bra också, även om åtminstone E inte hade en blekaste aning om vilka det var jag hade släpat hem innan de kom… tack och lov har jag en snäll och social sambo som till viss del nog nu har vant sig vid min något översociala sida.

Efter middagen körde vi lite DVD, dels för att barnen ville, dels för att kunna prata lite mer fokuserat. Och oj vad skoj det blev! Helt plötsligt var det en ny kompis som faktiskt kände igen Ikas teckensånger och Sanna och barnen i Hopphatten, och som kunde rörelser och sångerna. Vuxendiskussionerna stannade av då och då bara för att lyssna och kolla in vad avkommorna höll på med. Men då slutade dom… men både M, L och C verkade uppskatta varandra!

Ja ja, oerhört skoj var det hursomhelst, och jag hoppas att det blir fler träffar! Naturligtvis plockade jag aldrig fram kameran, men mamma K fotade en del och jag blev lovad en länk, så jag hoppas att jag får bilder så småningom!

När de åkte frågade jag L om han gillade dom nya kompisarna, och om han tyckte att vi skulle ses igen?
“-Jaaa” svarade L. “Och doms mamma”.

This entry was posted in Allmänt and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Fika – som blev middag

  1. Anneli says:

    Härligt att höra att det lekts och skojat.
    Visst är det kul att träffas när man man bara umgåtts via nätet.
    Nu får vi också träffas, hade varit kul. Vi letar ju efter båt i “halva Sverige” så man vet aldrig var vi är och kollar. Men jag lovar vi hör av oss om vi är i era krokar
    Kul att höra om de “skånska R:en”. Duktig kille det!!!!!
    Kram

    • annabrandstrom says:

      Jo det är jätteskoj! Ni är så välkomna ni också om ni skulle ut och åka. Vi lär inte åka söderut på bra länge nu, på måndag börjar vardagen igen. Men – man vet ju aldrig, och då hör vi av oss såklart!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *