Gnäll och uppdatering

Helg igen. Streptokocker igen. Penicillin igen. Både M & L. Jag är så heligt trött på virus och baciller att jag vet inte vad. Sen jul har vi haft streptokocker – vattkoppor – streptokocker och nu streptokocker igen. Och däremellan några vanliga förkylningar. DET ÄR INTE ROLIGT LÄNGRE! Ibland önskar jag att jag hade en Gud att diskutera sånt här med, det har jag inte… Jag hade tänkt att jag skulle hålla bloggen i en positiv anda, så nu är det slut med gnället för idag! Vi har sluppit öroninflammationer länge nu, det är jättebra!

Hursomhelst, påsk har vi haft, vi som alla andra.  Jag har varit seg med kameran så jag har inga fina bilder att visa, men vi hälsade på min bror med sambo och kollade in deras nya ännu oinflyttade lägenhet som var superfin och har en sak jag hemskt gärna vill ha – ett riktigt kallskafferi! Det får väl bli nästa gång vi renoverar köket om sådär 20 år. Passade på att testa ett par lekparker i området också, de fick med beröm godkänt. Brors gård innehöll dessutom leksaker vilket uppskattades.

Påskdagen kom svärisarna + svägerska med familj. Kusin J som nyss fyllt ett år och M lekte fint i sandlådan tillsammans med farmor/mormor. Jättekul att se! M har en helt fantastisk social sida, som vi inte tänker på så ofta annars här hemma.

Kusin J har en del av våra begagnade kläder, det är lite läskigt ibland för jag tror att det är L när jag kollar till lite snabbt. De är rätt lika killarna! Svägerskan A dukade jättefint, vi åt en massa ägg och lammstek och lax och mer ägg och sill och potatis och räkor och lite annat jox. Svärmors påskbakelser senare på kvällen var gott, helt enligt tradition. Trevligt!

Gardinerna i köket har kommit upp också! Det ska jag fixa bilder på så småningom, de blev jättefina! Paneler i tre färger, fyra ställen = 16 stycken. Vi jobbade hårt E och jag, mest E, och det är värt det! Jag är helnöjd.

Jag och barnen var ute och krattade lite, fick väl sådär ett par procent av gräsmattorna fina, men M visade sig vara en hejjare på att ta upp löv- och barr-högarna och lägga dom i trädgårskorgen, han gillar att städa! Skoj. Fotboll och Bobbycar blev det lite av också, L har ju full fart på allt det där och M börjar också få koll. Jättekul!

Grannarna bjöd på fika på sin altan i måndags. M & L drog dit på morgonen med mamma i släptåg och agerade frukostsällskap åt herrn i huset. Han utlovade eftermiddagsfika vilket L naturligtvis kom ihåg – fikagalning som han är. Han gick runt och tjatade på “fika hos H” efter sovstunden så jag sa åt honom att du får väl gå och fråga om det är dags då? Jodå, L hämtar skorna och drar iväg. Själv. Efter en stund kom han tillbaka och rapporterade att H inte var hemma ännu. Första egna utflykten utan att mamma håller koll, 3 år. Duktigt. Och modigt av mamma, gissa om jag var nervös 🙂 H kom hem efter en stund så det blev fika till slut, L var nöjd och M fick leka med (läs: jaga) deras tupp så han var också nöjd.

Det kommer nya ord ur M:s mun, i en strid ström. Nya tecken också. De flesta ord förstår vi inte, men ibland så. Det tredje (vad jag vet) “hela” talade ordet kom nu i veckan. Sen förut är det Pappa och Titta som låter som det “ska”. Nu kom Totte också! Senaste veckorna har det varit Pingu som gäller på DVD-fronten. Diddjjjju heter han i M:s värld. Men helt plötsligt kom det klart och tydligt Totte! Jag var osäker på att det verkligen var Totte som menades, men vi har en DVD med Totte så jag testade och oj så lycklig M blev, jag fattade ju vad han menade! Totte har ett tecken också – tummen upp. Vi ska dubbelkolla med dagis att vi fattat detta rätt dock.

Med Pingu försöker vi få till ett P-ljud i början på ordet. P-P-P-Pingu säger vi. P-P- diddjjju säger M. Såklart. Pippi säger vi. Pipipip-Pippi. Då tecknar M Pippi (Långstrump). Såklart. Han kan ju. Det är ju vi som inte fattar vad han säger, inte tvärtom. Såklart.

När vi inte förstår vad M säger upprepar han samma sak med en dåres envishet om och om igen. Dom där dumma föräldrarna måste ju uppfostras, säger man nåt tillräckligt ofta kanske dom lär sig, verkar han tänka. Som den där gången han satt och tecknade “docka” om och om igen vid matbordet.

docka

Docka sa vi. Eeh sa M. Docka försökte vi igen. Eeh! sa M. Stövlar? Nä. Armbåge? Nä. Dagen efter frågade jag en av resurserna på dagis. Men det är ju kompisen E som har det tecknet! Javisst ja. Det hade vi ju glömt. Stackars M han är så duktig och korkade mamma fattar inte…  Men den här gången, med Totte,  gick det ju på en gång, oerhörd lycka!

Tekniknörd som jag är kan jag ju inte låta bli att länka till ett inlägg på Flisans blogg: DAGAR MED FLISAN: Det är inte mamma som ber mig att gå och lägga mig…. Det är nästan så jag längtar tills M blir så stor och redig att han kan använda tekniska grejor utan att banka sönder dom och sula in dom i väggen med full kraft. Å vad roligt vi ska ha. Å andra sidan är det nog dags för en GPS-tracking-device med larm snart, han rymmer den lilla rackaren. Och fort går det.

Nu är det sovdax, han vaknar kl. 6… vi andra i familjen är nattugglor och morgontrötta. Inte M.

This entry was posted in Allmänt and tagged . Bookmark the permalink.

1 Response to Gnäll och uppdatering

  1. Linda says:

    Vår son har en liknande apparat som Flisan (annat märke). Den är placera i en vatten- och stötsäker låda (låsbar). Så sönder går den INTE. Vi kallar våran för Prator och jag har skrivit om den på bloggen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.